SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
enjambemang [aŋ∫ambemaŋ´ljust sj-ljud] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en en·jambe·mang·etsamman­bindning av två vers­rader så att en fras fort­sätter över gränsen mellan dem litt.vet.SYN.synonymöverklivning ”Det är mina dagar dessa sista/ brinnande och blåa solskensdar” är ett av många exempel på Bo Bergmans ut­nyttjande av enjambemangetsedan 1786av fra. enjambement med samma betydelse, till enjamber ’kliva; skreva (med benen)’, till jambe ’ben’