publicerad: 2021  
doktor doktorn doktorer
substantiv
[dåk´-] el. [dåk`-]
1 ofta för­kortatdr (titel för) person som av­lagt den högsta akademiska examen genom att bl.a. skriva en vetenskaplig av­handling
JFR doktorand, licentiat
doktorsexamen; doktorsgrad
doktor (i något)
filosofie doktor; medicine doktor; teologie doktor; juris doktor; teknologie doktor; hon är doktor i statistik
○ spec. i en sammansättn. som an­ger att personen i fråga av­lagt denna examen långt tidigare
jubeldoktor
○ äv. som hederstitel
hedersdoktor
doktor honoris causa heders­doktor
belagt sedan 1462 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska doktor; av lat. doc´tor 'lärare', till doce´re '(att) lära'; jfr ur­sprung till docera
2 (titel för) person med läkar­examen och vanligen med läkartjänst; mest vid till­tal och dylikt
JFR läkare
gå till doktorn; kan doktorn komma?; doktor skrev ut penicillin
○ äv. bildligt skämtsamt
företagsdoktor
belagt sedan 1510 brev från ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson (Styffe)