publicerad: 2021
1drift
driften
drift·en
substantiv
1
okontrollerad förflyttning med ström eller vind
SE
1driva 1
sanddrift; snödrift; västvindsdriften
(på) drift
fartyget kom på drift i stormen; isberget befann sig på drift söderut
○
äv. allmännare
okontrollerad (tänkt) rörelse
hans glasögon är på drift någonstans i röran; stöldgodset är antagligen på drift i Stockholm
○
äv. bildligt i uttryck för asocial livsföring
en film om ungdomar på drift
○
äv.
avlagring uppkommen genom transport från en plats till en annan
belagt sedan ca 1710;
jfr fornsvenska drift 'drivande'; gemensamt germanskt ord; till
1driva!!
2
användning av (viss) resurs
drift (av något)
(i/ur) drift
(i) drift
(ur) drift
vara billig i drift; fem timmars drift per dag; kommunens nya reningsverk tas i drift till hösten; ett konsortium svarar för driften vid fabriken; telefonsystemet är nu åter i full drift
○
äv. om (viss typ av) energitillförsel (till maskin eller dylikt)
○
ibland skämtsamt
barnen är ganska dyra i drift
belagt sedan 1727
3
skämtande i förlöjligande syfte satiriskt el. hånande
JFR
gyckel
drift (med någon/något/sats)
drift (med någon)
drift (med något)
drift (med sats)
pjäsen är en blodig drift med allt vad makthavare och byråkrater heter
belagt sedan 1843
2drift
driften drifter
drift·en
substantiv
●
medfött, underliggande behov
drift (att+verb)
drift (till något/att+verb)
drift (till något)
drift (till att+verb)
dunkla drifter; sexuella drifter; undermedvetna drifter; människans lägre drifter; människans drift till fortplantning
○
äv. något allmännare
skapardrift
människans drift att förändra världen
belagt sedan 1704;
se ursprung till
1drift!!