publicerad: 2021  
1dunk dunken dunkar
dunk·en
substantiv
1 bärbar behållare vanligen med hand­tag; särsk. för farliga vätskor
bensindunk; femlitersdunk; reservdunk; vattendunk
en dunk (något) en dunk (med något)
hämta ett par dunkar färsk­vatten
belagt sedan 1645; trol. av lågtyska tunneke 'liten tunna'; se ur­sprung till 1tunna
2 slag eller stöt som orsakar ett dovt ljud men som knappast skadar; särsk. om slag med hand­flatan i ryggen som tecken på vänlighet
en upp­muntrande dunk i ryggen
○ äv. kraft­full ned­läggning av basket­boll rakt ner i korgen
NN blev helt fri och gjorde en dunk
belagt sedan 1871; till dunka
2dunk dunket
dunk·et
substantiv
● regel­bundet åter­kommande ljud av dova slag
dunka-dunka; discodunk
dunket från en fiske­båt; dunket från väv­stolen hördes i hela huset
belagt sedan 1821; till dunka