SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 duvkulla duvkullan duvkullor duv|kull·an substantiv du`vkulla ● en späd ört som har blad i rosett i stjälkens topp och långskaftade vita, stjärnlika blommor och som växer i skogsmark SYN. sjustjärna 1, skogsstjärna belagt sedan 1785; till duva och kulla, se ursprung till brunkulla SO Alfabetisk lista duvblå adj. duven adj. duvhanne (duva) duvhök subst. duvhök (hök) duvkulla subst. duvning subst. duvslag subst. duvunge subst. duvvicker (vicker) dvala subst. Till alla ordböcker
