publicerad: 2021  
dvala dvalan
dval·an
substantiv
dva`la
● till­stånd med starkt ned­satt hjärn­funktion och känsel närmare sömn än vakenhet
feberdvala; halvdvala
ligga i dvala
○ spec. hos vissa djur el. växter till­stånd av vinter­sömn eller liknande overksamhet
vinterdvala
björnens dvala
○ äv. all­männare av­trubbat till­stånd
hon var så trött att hon gick som i dvala
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska dvala 'dröjs­mål; dvala'; gemensamt germanskt ord; besläktat med dväljas