publicerad: 2021  
dy dyn
substantiv
● slam som huvud­sakligen består av mycket fint sönder­delade växt- och djur­delar i vatten­drag och dylikt
JFR gyttja
dybotten; dyjord; dypöl; torvdy
vada i dy
○ äv. bildligt om eländig (samhälls)situation
han ville hjälpa miss­brukarna att ta sig upp ur dyn
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska dy 'kärr; sank äng; dy'; nordiskt ord av dunkelt urspr.