SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epita´fium substantiv epitafiet epitafier epi·tafi·ettavla med minnes­skrift över en av­liden person vanligen upp­satt i kyrka bok.äv. om textenunder hans namn står det epitafium han själv valdeett epitafium (över ngn/ngt)sedan 1619av lat. epitaph´ium med samma betydelse, eg. ’begravningstal’; till grek. epi´ ’på’ och taph´os ’grav’