publicerad: 2021  
epitet epitetet, plural epitet, bestämd plural epiteten
epi·tet·et
substantiv
epite´t
1 (karakteriserande) beteckning särsk. på person
JFR attribut 1
hon beskrev honom med mindre smickrande epitet; i vissa fall förses människor tämligen oförtjänt med epitetet rasister
belagt sedan 1780; av grek. epith´eton 'tillägg'
2 attribut som omedelbart och utan paus an­sluter sig till huvud­ordet ofta om substantiviskt ord
JFR apposition, attribut 2
i "drottning Sofia Magdalena" är "drottning" epitet
belagt sedan 1759