publicerad: 2021  
erhålla erhöll erhållit erhållen erhållna, presens erhåller
verb
[e`r-] el. `r-]
1 formellt (utan egen an­strängning) komma i besittning av något, konkret el. (ofta) abstrakt
någon erhåller något (av någon)
erhålla an­slag; hon erhöll Akademiens stora pris; han erhöll majors av­sked; hon erhöll an­ställning vid polisen
äv. med av­seende på något obehagligt drabbas av
hon erhöll livs­hotande skador vid olyckan
belagt sedan 1686; efter tyska erhalten med samma betydelse; jfr ur­sprung till hålla
2 utvinna
någon erhåller något (från/ur något)
någon erhåller något (från något)
någon erhåller något (ur något)
ur ett kilo sätt­potatis erhålls tio kilo färsk­potatis
belagt sedan 1904
erhållaerhållande