publicerad: 2021
erhålla
erhöll erhållit erhållen erhållna, presens erhåller
verb
[e`r-] 
el. [ä`r-]
el. [ä`r-]
1
formellt
(utan egen ansträngning) komma i besittning av något, konkret el. (ofta) abstrakt
någon erhåller något (av någon)
erhålla anslag; hon erhöll Akademiens stora pris; han erhöll majors avsked; hon erhöll anställning vid polisen
○
äv. med avseende på något obehagligt
drabbas av
hon erhöll livshotande skador vid olyckan
belagt sedan 1686;
efter tyska erhalten med samma betydelse; jfr ursprung till
hålla
2
utvinna
ur ett kilo sättpotatis erhålls tio kilo färskpotatis
belagt sedan 1904
erhållaerhållande
