publicerad: 2021  
ersätta ersatte ersatt, presens ersätter
verb
[e`r-] el. [ä`r-]
1 ge ekonomisk ersättning till
JFR gottgöra, kompensera
någon ersätter någon/något (för något/att+verb/sats)
någon ersätter någon (för något)
någon ersätter någon (för sats)
någon ersätter någon (för att+verb)
någon ersätter något (för något)
någon ersätter något (för sats)
någon ersätter något (för att+verb)
någon ersätter någon/något (med belopp)
någon ersätter någon (med belopp)
någon ersätter något (med belopp)
hur kan jag er­sätta dig för dina upp­offringar?; spararna borde er­sättas för sina inflations­förluster
belagt sedan 1653; av tyska ersetzen 'förflytta; åter­ställa; er­sätta'
2 sätta (något) i stället för något som tas bort eller dylikt; vanligen permanent
JFR byta 1, substituera
någon ersätter någon/något (med någon/något)
någon ersätter någon (med någon)
någon ersätter någon (med något)
någon ersätter något (med någon)
någon ersätter något (med något)
er­sätta gamla fönster med nya
○ äv. med av­seende på person (ibland av­liden person)
ingen kan er­sätta en nära an­hörig som gått bort; en effektiv chef som det blir svårt att er­sätta
belagt sedan 1709
3 komma i stället för någon el. något som ut­går eller dylikt
JFR avlösa 1, efterträda
ersättare
någon ersätter någon/något
någon ersätter någon
någon ersätter något
i debatten fick han er­sätta en kollega som hastigt in­sjuknat
belagt sedan ca 1755
ersättaersättande, ersättning