publicerad: 2021  
1extrem extremt extrema
extr·em
adjektiv
extre´m
● som går (allt­för) långt i en riktning i fråga om åsikter, handlingar eller dylikt; om person
JFR fanatisk, utrerad, överdriven
extremfall; extremhöger; extremvänster
extrema nationalister
○ äv. om handling, före­teelse eller dylikt
extremväder
extrem kyla; extrem fattigdom; extrema sporter; leva under extrem press; affärs­personalens arbets­belastning är extrem under rusnings­tid
belagt sedan 1660; av lat. extre´mus 'ytterst'
2extrem extremen extremer
extr·em·en
substantiv
extre´m
● ofta plur. värde eller före­teelse som ligger i den yttersta kanten på viss skala, i visst om­råde eller dylikt, vanligen (i plur.) om fall som ställs i något slags mot­sats till var­andra
JFR gränsfall, ytterlighet
extremerna berör ofta var­andra
belagt sedan 1811; se ur­sprung till 1extrem!!