publicerad: 2021
fason
fasonen fasoner
fas·on·en
substantiv
1
utformning
fason (på någon/något)
fason (på någon)
fason (på något)
○
särskilt om snitt på kläder el. möbler
en klänning av fransk fason; en kökssoffa av rejält hemsnickrad fason
○
äv. i uttryck för att komma till rätta med problem och dylikt
riktig utformning
vi ska nog få fason på pojken
envar blir salig på sin fason
var och en blir lycklig på sitt eget sätthon vill inte fördöma dem som väljer att delta i en dokusåpa – envar blir salig på sin fason
belagt sedan 1544;
av franska façon med samma betydelse; av lat. fac´tio 'handlingssätt', till fac´ere 'göra'