publicerad: 2021  
1fasta fastan fastor
fast·an
substantiv
fas`ta
● full­ständig av­hållsamhet från förtäring av föda av princip, t.ex. av hälsoskäl el. religiösa skäl
(i/under) fastan
(i) fastan
(under) fastan
○ äv. om an­befalld period för detta, sär­skilt om den del av kyrko­året som in­faller fr.o.m. fastlags­söndagen t.o.m. påsk­afton i bestämd form sing.
fastetiden
första sön­dagen i fastan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); till 2fasta!!
2fasta fastade fastat
verb
fas`ta
● helt av­hålla sig från att äta av hälsoskäl el. religiösa skäl
någon fastar (tid)
hon fastar två gånger om året; Jesus fastade i 40 dagar
på fastande mage se mage
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fasta; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hålla fast vid'; till 2fast!!
fastafastande, 1fasta
3fasta ingen böjning
substantiv
fas`ta
ta fasta på något ta något som sin utgångs­punktvd:n tog fasta på export­framgångarna i sitt tal om före­tagets konkurrenskraft; personal­chefen tog fasta på kritiken och in­ledde en intern ut­redning
belagt sedan 1850; urspr. plur. till fornsvenska faste 'vittne vid köp, byte'; till 2fast!! i bet. 'orubblig; giltig'