publicerad: 2021  
1fast
adverb
● i förvar och med förlust av (handlings)friheten
JFR fatt 1
åka fast; ta fast tjuven!; sätta fast skatte­smitarna
○ äv. bildligt ofta skämtsamt
till slut fick han henne fast och de kunde bestämma datum för bröllopet
○ spec. äv. helt upp­tagen
han blev fast i ut­rednings­arbete
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska fast; till 2fast!!
2fast neutrum fast, bestämd form och plural fasta
adjektiv
1 som har beständig form och volym i mots. till flytande och gas­formiga ämnen
MOTSATS 1lös 5
fasta kroppar; fast föda
○ äv. med konstruktions­växling
fasta till­ståndets fysik
○ äv. hård, massiv
en fast grund att bygga på; få fast mark under fötterna
○ äv. bildligt väl definierad
projektet tog allt fastare former
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska faster; gemensamt germanskt ord
2 som har ett bestående, stabilt läge
JFR fix, säker 4
fastklistrad; fastklämd; väggfast
hon tog ett fast grepp om sin tre­åriga dotters hand
○ äv. mer abstrakt permanent
fast an­ställning; fast bo­stad; ett fast förhållande; staden har ingen fast teater
○ äv. som inte förändras
JFR orubblig, orygglig
fasta normer; fasta ut­gifter; det är min fasta förvissning att hon blir helt åter­ställd; han är fast besluten att säga upp sig (adverbial)
fast egendom se egendom
fast ränta se ränta
fast samman­sättning se sammansättning
fast situation se situation
fasta kostnader se kostnad
fullt och fast se full
få/vinna fast fot se fot
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
3fast
subjunktion
● fastän
hov­mästaren sade att bordet var upp­taget, fast stolarna var tomma
○ äv. sam­ordnande något var­dagligt men
där är nog fint, fast jag skulle inte vilja bo där; hon är vacker fast få­fäng
belagt sedan 1560; se ur­sprung till fastän