publicerad: 2021  
1fena fenan fenor
fen·an
substantiv
fe`na
platt sim- och styr­organ hos djur som lever i vatten särsk. fiskar; äv. om liknande konst­gjord an­ordning
fenstråle; hajfena; simfena
äv. bildligt om bil- el. flyg­plans­detalj av liknande form och med stabiliserande funktion
äv. fenköl
inte röra en fena vara helt stillaeleverna rörde inte en fena när fotografen tog klass­kort ○ äv. bildligtde rika släktingarna rörde inte en fena för att hjälpa den ut­blottade familjen
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska fina; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med lat. pinn´a 'spets'
2fena ingen böjning, utrum
substantiv
fe`na
var­dagligt mycket duktig person i ett av­seende som fram­går av samman­hanget
fena på något/att+verb/sats
fena på något
fena på sats
fena på att+verb
hon är en fena på att fixa pengar
ofta i mer el. mindre adjektivisk an­vändning
han är fena på båtmotorer
belagt sedan 1954; till fenomenal