tryckår: 2009
excelle´ra
verb ~de ~t
ex·cell·er·ar●utmärka sig genom att vara utomordentligt bra
komm.JFRcohyponymglänsa
hon excellerade med klacksparkar och bicykletas○särsk. med tonvikt på resultatetutmärka sig genom att mycket ofta (och skickligt) utföra
han excellerar i lyriska naturskildringar i sin nya bok○äv. med nedsätt. bibetydelsepå ett överdrivet sätt syssla
med ngt
pressen excellerade i smaskiga beskrivningar av mordetexcellera i/med ngt/att+Vsedan 1683av lat. excell´ere ’höja sig’
Subst.:vbid1-145066excellerande
