SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
excelle´ra verb ~de ~t ex·cell·er·arut­märka sig genom att vara utom­ordentligt bra komm.JFRcohyponymglänsa hon excellerade med klack­sparkar och bicykletassärsk. med ton­vikt på resultatetut­märka sig genom att mycket ofta (och skickligt) ut­föra han excellerar i lyriska natur­skildringar i sin nya bokäv. med ned­sätt. bi­betydelsepå ett över­drivet sätt syssla med ngt pressen excellerade i smaskiga beskrivningar av mordetexcellera i/med ngt/att+Vsedan 1683av lat. excell´ere ’höja sig’ Subst.:vbid1-145066excellerande