publicerad: 2021  
finit neutrum finit, bestämd form och plural finita
fin·it
adjektiv
fini´t
som ensam kan ut­göra predikat om verbform
presens och preteritum är verbets finita former
belagt sedan 1815; av lat. fini´tus 'av­slutad', till fini´re 'sluta', till fi´nis 'slut'; jfr ur­sprung till fin, infinit