SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 finit neutrum finit, bestämd form och plural finita fin·it adjektiv fini´t ● som ensam kan utgöra predikat om verbform presens och preteritum är verbets finita former belagt sedan 1815; av lat. fini´tus 'avslutad', till fini´re 'sluta', till fi´nis 'slut'; jfr ursprung till fin, infinit SO Alfabetisk lista finhetsgrad (finhet) finhyllt adj. fininställa verb fininställning (inställning) finish subst. finit adj. finito adj. finjustera verb fink subst. 1finka subst. 2finka verb Till alla ordböcker
