publicerad: 2021  
1finka finkan finkor
fink·an
substantiv
fink`a
1 täckt gods­vagn
JFR godsfinka
belagt sedan 1886; av lågtyska vinke med samma betydelse, trol. kort­form av venknisse 'fängelse'
2 var­dagligt polisarrest
slängas i finkan; sitta i finkan
belagt sedan 1883
2finka finkade finkat
verb
fink`a
● var­dagligt sätta i polisarrest
finka någon
han blev finkad efter att ha del­tagit i ett slags­mål
belagt sedan 1883; se ur­sprung till 1finka!!
finkafinkande, finkning