publicerad: 2021  
flämta flämtade flämtat
verb
fläm`ta
1 ibland med partikelntill (börja) andas snabbt och häftigt vanligen av an­strängning el. sjukdom
SE flämt JFR flåsa
någon flämtar (efter något) någon flämtar (till)
flämta efter luft; flämta efter andan; han flämtade tungt efter språng­marschen
○ ibland äv. av skräck, smärta, förvåning etc.
svaret fick henne att flämta till och upp­repa frågan
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska flämta; urspr. 'röra sig oroligt; fladdra'; trol. ljud­härmande
2 brinna ostadigt
JFR fladdra
något flämtar
ljuset brann med flämtande låga
belagt sedan 1755
flämtaflämtande, flämtning