SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1extraordinarie [ek`s-äv.-a`rie, -a´rie] adjektiv, ingen böjning extra|­ord·in·ariee. o.●äv. två ord (i princip) fast an­ställd om stats­tjänsteman, enl. ett system som gällde fram till 1988 admin.samh.extraordinarie kanslist○äv. om så­dan an­ställningen extraordinarie tjänstsedan 1649av lat. extraordina´rius ’utom­ordentlig; o­vanlig; ut­vald’, till ex´tra o´rdinem ’utan­för (den vanliga) ordningen’
2extraordinarie [ek`s-äv.-a`rie, -a´rie] substantiv ~n ~r extra|­ord·in·ari·en●person med (i princip) fast statlig tjänst enl. ett system som gällde fram till 1988 samh.yrk.sedan 1657se 1extraordinarie