publicerad: 2021  
fon fonen foner
substantiv
[få´n]
1 enhet för upp­fattad ljud­styrka som en funktion av frekvens och amplitud
belagt sedan 1948; modern bildn. till grek. phone´ 'röst; ljud'; jfr ur­sprung till fonetik, telefon m.fl.
2 en­staka före­komst av viss typ av språk­ljud som manifestation av ett fonem
JFR graf 2
i ordet "bad" före­kommer tre foner
belagt åtm. sedan 1950-talet