publicerad: 2021  
1fradga fradgan
fradg·an
substantiv
frad`ga
● skummande saliv kring munnen på djur el. människa; vanligen som följd av upp­rördhet el. sjukdoms­anfall
JFR dregel
hon låg i trappan, hade fradga runt munnen och pratade osammanhängande
○ äv. om annat skum
han halsade en öl och strök fradgan av munnen
tugga fradga få fradga om munnen i sam­band med tuggningsärsk. om epileptiker: han hade ryckningar i hela kroppen och tuggade fradga ○ äv. bildligtkänna van­mäktig vredepå­trängande telefon­försäljare kan få henne att tugga fradga
belagt sedan 1587; bildn. till fornsvenska fradha; besläktat med frodig
2fradga fradgade fradgat
verb
frad`ga
● fram­bringa skummande saliv särsk. som tecken på upp­rördhet el. vid sjukdoms­anfall
JFR skumma 1
fradga (om/i något)
fradga (i något)
fradga (om något)
"Och vad gör ni åt mobbningen?" frågade han, fradgande av raseri
○ äv. i fråga om annat skum
havet fradgade
belagt sedan 1526; se ur­sprung till 1fradga!!
fradgafradgande
fradga sig