publicerad: 2021  
friholt fri­holtet el. fri­holten, plural fri­holt el. fri­holtar
även
frihult fri­hultet el. fri­hulten, plural fri­hult el. fri­hultar
fri|­holt·et, fri|­hult·et
substantiv
fri`holt el. fri`hult
● delvis historiskt an­ordning (vanligen trä­stycken) som hängs utom­bords på far­tyg till skydd mot stötar
JFR fender, kajskoning
belagt sedan 1741; ombildn. efter fri, av lågtyska wriftholt, eg. 'skavträ', till wriven 'riva; skava' och holt 'trä'; jfr ur­sprung till rundhult