publicerad: 2021  
friska friskade friskat
verb
fris`ka
1 vanligen med partikel, sär­skilti, på till­ta i kraft särsk. om vind
SE frisk 3
något friskar (i/på)
något friskar (i)
något friskar (på)
vinden friskade i mot kvällen
○ äv. i opersonlig konstruktion
det friskar (i/på)
det friskar (i)
det friskar (på)
det friskade på ute på fjorden
belagt sedan 1833
2 vanligen med partikelnpå ut­veckla kraft
någon friskar (på) (med något)
han friskade på med ett lång­skott
belagt sedan 1688
friskafriskande
friska upp