publicerad: 2021
frukta
fruktade fruktat
verb
fruk`ta 
1
vara rädd för någon/något som kan åstadkomma något obehagligt
någon fruktar för något
frukta för sitt liv; om ni ger er har ni ingenting att frukta
○
äv.
befara
militären fruktade att en invasion var på väg; jag fruktar att vi har sett honom för sista gången
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska frukta; av lågtyska vruchten med samma betydelse; av ovisst ursprung
2
något ålderdomligt
hysa vördnad för Gud
någon fruktar någon
frukta Gud och älska sin nästa
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser
fruktafruktande, fruktan
Vi skola frukta och älska Gud.
Svensk övers. av inledningsorden till var och en av förklaringarna till de tio budorden i Luthers katekes (1529)
