tryckår: 2009
fals
substantiv ~en ~ar
fals·en1bockade plåtkanter som foga(t)s in i varandra för att förbinda olika tunnplåtsdelar
tekn.sedan 1760av ty. Falz med samma betydelse, urspr. trol. ’slagen knut’, till falzen, se falsa
2spont eller urholkning
i snickeriarbete, t.ex. för skjutfönster
tekn.sedan 17403veck i pappersark som bestämmer en sidas dimensioner
litt.vet.sedan 1856
