publicerad: 2021  
fröken bestämd form fröken, fröknar
frökn·ar
substantiv
frö´ken
● nu­mera med begränsad an­vändning (titel för) ogift kvinna
fröken (namn)
fröken Johansson
○ äv. om kvinnlig pedagog (oavsett civil­stånd) var­dagligt
JFR magister 1
skolfröken
fröken, jag har glömt boken hemma
○ äv. som tilltals­ord till kvinna i viss funktion, t.ex. servitris något ålderdomligt
fröken, får jag betala
○ förr med vidare an­vändning om ogift kvinna, sär­skilt i högre samhälls­klasser
nådig fröken; fröken Julie
belagt sedan y. fornsv.; fornsvenska fröken; av lågtyska vröuken, diminutiv till vrouwe 'fru'