publicerad: 2021
ful
fult fula
adjektiv
1
som har ett mindre tilltalande utseende särsk. om person, vanligen med tanke på ansiktet
ful (att+verb)
hon var egentligen ganska ful men hennes ansikte var ändå intressant
○
äv. allmännare
oangenäm för synsinnet
dåligt papper och ful typografi; en ful fläck på kostymen
○
spec. med tonvikt på att något är bekymmersamt
ett fult sår
○
äv.
oangenäm för hörselsinnet
en ful klang
○
äv. om väderleksförhållanden
som kännetecknas av blåst och nederbörd
fult väder
ful som stryk
mycket fulfiguren med de smutsiga kläderna var ful som stryk
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska ful 'stinkande; ful'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'rutten; stinkande'; jfr ursprung till
foul
2
som på ett otrevligt sätt bryter mot vissa regler eller normer
JFR
osnygg
ful (mot någon)
en ful ovana; det är fult att svära; det var fult spel i finalen och flera spelare blev utvisade
○
särskilt i uttryck för svordomar
fula ord; han är ful i munnen
en ful fisk
se
fisk
en ful gubbe
se
gubbe
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Södermanna-Lagen
Den fula ankungen.
Svensk titel på saga av H.C. Andersen, 1843 (om en förment ankunge som visar sig vara en svan)