publicerad: 2021  
fullborda fullbordade fullbordat
verb
full`borda
● genom­föra ända till färdigt resultat el. till slutet
JFR avsluta 1, fullfölja, slutföra
någon fullbordar något
han började skriva på sina memoarer, ett arbete som han dock inte hann full­borda
○ spec. i ett ut­tryck för oåterkallelighet
de ställdes in­för full­bordat faktum
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska fulbordha 'göra färdig', till fulbordha 'fullt färdig (om skepp)' (eg. 'med fulla bord')
fullbordafullbordande, fullbordan