publicerad: 2021  
fullbordan bestämd form full­bordan, utrum
full|­bord·an
substantiv
full`bordan
● genom­förande ända till färdigt resultat
SE fullborda JFR slutföra
(i/till) fullbordan
(i) fullbordan
(till) fullbordan
fullbordan (av något)
bringa verket till full­bordan
○ ibland med bi­betydelse av full­ändning
livets full­bordan; renässans­drömmarna om människans full­bordan
i tidens full­bordan hög­tidligtnär allt har ut­vecklat sig så som meningen är
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska fulbordhan