SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fanfa´r substantiv ~en ~er fan·far·ensignalliknande trumpet- eller hornkomposition särsk. spelad som ut­tryck för hyllning musiktrumpetfanfardet blåstes en fanfar till NN:s minnesedan 1802av fra. fanfare med samma betydelse, till fanfarer ’blåsa i trumpet’; av o­visst urspr.