publicerad: 2021  
fästa fäste fäst, presens fäster, perfekt particip ibland fästad
verb
fäs`ta
1 sätta (något) i ett fast läge i omedelbar an­slutning till något annat ofta med hjälp av någon förbindande an­ordning
JFR häfta 1
fästpunkt; fästyta
någon/något fäster något (med något) (någonstans)
någon fäster något (med något) (någonstans)
något fäster något (med något) (någonstans)
hon fäste märket på kapp­slaget
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser inrikta ofta på ett stadigt sätt
hon hade svårt att fästa blicken; får jag fästa din upp­märksamhet på en detalj?
○ spec. skriva ner något som annars glöms bort
jag skulle vilja fästa våra tankar på papper
fästa sig i minnet se minne
fästa stor vikt vid något se vikt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska fästa; bildat till 2fast 2
2 få grepp på el. i något; om samman­fogande material
SE fäste 2 JFR häfta 2
något fäster på/i något
något fäster i något
något fäster på något
limmet fäster inte på plast; spiken fäster inte i väggen
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
fästafästande
fästa sig