publicerad: 2021  
fästa sig fäste fäst, presens fäster
fäst·er sig
verb
fäs`ta sig
1 till­skriva betydelse
någon fäster sig vid något/sats
någon fäster sig vid något
någon fäster sig vid sats
jag fäste mig sär­skilt vid det sista du sa; en liten förkylning är inget att fästa sig vid
belagt sedan 1693
2 fatta till­givenhet för någon
någon fäster sig vid någon/något
någon fäster sig vid någon
någon fäster sig vid något
han kom att fästa sig sär­skilt vid far­modern
○ äv. med av­seende på före­mål
de hade fäst sig vid den gamla byrån och ville inte skiljas från den
belagt sedan 1807