publicerad: 2021  
fäste fästet fästen
fäst·et
substantiv
fäs`te
1 an­ordning eller bildning som förenar något med något annat
SE fästa 1
fröfäste; lampfäste; muskelfäste; pivåfäste
○ äv. om stället för föreningen
bladfäste; hårfäste
belagt sedan 1523; till 2fast 2
2 knappast plur. fast kontakt med under­lag
SE 2fast 2 SYN. håll 3 JFR stöd
fotfäste; markfäste
fäste (för något)
få fäste för skidorna; tappa fästet; hon fick stadigt fäste för foten i klipp­skrevan
○ äv. bildligt
elden fick fäste i gammalt bygg­avfall
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 handtag på vissa vapen och verk­tyg
JFR skaft 1
svärdsfäste
belagt sedan 1636
4 mindre (militär) stödjepunkt
JFR 2fort, fästning
ett fäste (för något)
○ äv. bildligt plats där något är starkt före­trätt
Norr­botten var ett starkt fäste för det gamla kommunistpartiet
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska fäste; av lågtyska veste med samma betydelse; jfr ur­sprung till fäste 1