publicerad: 2021
1föda
födan
föd·an
substantiv
●
uppsättning näringsämnen som fortlöpande måste tillföras levande varelse för att upprätthålla livsfunktionerna; beträffande människor och högre djur
föda (för någon/något)
föda (för någon)
föda (för något)
fast föda; flytande föda; mjölk är god och närande föda; fåglarna söker alltid föda
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska föþa; till
2föda 1
2föda
födde fött, presens föder
verb
1
ibland med partikelnfram, utan större betydelseskillnad
pressa fram och avskilja (färdigutvecklat foster) ur moderlivet
JFR
framföda
någon/djur föder (någon/något)
djur föder (någon)
djur föder (något)
någon föder (någon)
någon föder (något)
någon/djur föder (fram någon/något)
djur föder (fram någon)
djur föder (fram något)
någon föder (fram någon)
någon föder (fram något)
föda smärtfritt; det var dags för henne att föda; däggdjur föder levande ungar
○
ofta med tonvikt på resultatet
sätta (nytt liv) till världen
hon vill inte föda flera barn
○
äv. bildligt
ge upphov till
våld föder våld; tanken på ett samarbete föddes när de träffades på en konferens
födafödande