publicerad: 2021
1valla
vallade vallat
verb
vall`a 
1
driva (boskap) på bete
någon vallar djur (någonstans)
herden vallade sin hjord
○
äv. något utvidgat
föra omkring utomhus
hon vallade barnen i parken; han var ute och vallade hunden i kvarteret
○
spec.
föra omkring (en misstänkt) under bevakning för att vederbörande ev. ska avslöja sig
den anhållne vallades på brottsplatsen
belagt sedan 1629;
till
vall 2
2
bestryka (skida) med glidmedel
JFR
2valla
någon vallar (med något)
de vallade med för hårt klister
○
äv. men tonvikt på (dåligt) resultat
vanligen refl. och med partikelnbort
någon vallar (bort sig)
svenskarna vallade bort sig på tremilen
belagt sedan 1888;
sv. dial. valla; trol. besläktat med
välla
3
vanligen med partikel, särskiltigen, in
låta (åker) beväxas med gräs
valla igen en åker
belagt sedan 1727;
till
vall 2
vallavallande
Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall. Gustaf Fröding, Vallarelåt (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall. Gustaf Fröding, Vallarelåt (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
2valla
vallan vallor
vall·an
substantiv
vall`a
●
medel som stryks på undersidan av skidor för att förbättra glidegenskaperna
JFR
1valla 2
burkvalla; fästvalla; glidvalla; skidvalla; tövalla
valla och klister
belagt sedan 1905
