publicerad: 2021  
1föda födan
föd·an
substantiv
fö`da
● upp­sättning närings­ämnen som fort­löpande måste till­föras levande varelse för att upprätt­hålla livs­funktionerna; beträffande människor och högre djur
JFR kost, livsmedel, mat, näring 1
födoämne; människoföda
föda (för någon/något)
föda (för någon)
föda (för något)
fast föda; flytande föda; mjölk är god och närande föda; fåglarna söker all­tid föda
○ i sammansättn. äv. uppehälle
brödföda
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska föþa; till 2föda 1
2föda födde fött, presens föder
verb
fö`da
1 ibland med partikelnfram, utan större betydelse­skillnad pressa fram och av­skilja (färdig­utvecklat foster) ur moder­livet
JFR framföda
födelse; födsel; nyfödd
någon/djur föder (någon/något)
djur föder (någon)
djur föder (något)
någon föder (någon)
någon föder (något)
någon/djur föder (fram någon/något)
djur föder (fram någon)
djur föder (fram något)
någon föder (fram någon)
någon föder (fram något)
föda smärt­fritt; det var dags för henne att föda; dägg­djur föder levande ungar
○ ofta med ton­vikt på resultatet sätta (nytt liv) till världen
hon vill inte föda flera barn
○ äv. bildligt ge upp­hov till
våld föder våld; tanken på ett sam­arbete föddes när de träffades på en konferens
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform fuþiR (pres.), fornsvenska föþa; gemensamt germanskt ord i bet. 'nära; upp­föda', i nord. språk även 'föda till världen'; jfr ur­sprung till foder, foster
2 fort­löpande förse med nöd­vändig näring
SE 1föda JFR försörja
någon föder någon
på guldbröllopsdagen hyllades de gamla som fött och fostrat fyra barn
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
födafödande
föda upp, födas