publicerad: 2021  
förakta föraktade föraktat
verb
förak´ta
● an­se som helt värde­lös särsk. med av­seende på person (el. handling)
JFR håna, ringakta
någon föraktar någon/något/sats
någon föraktar någon
någon föraktar något
någon föraktar sats
han föraktar människor som inte står för det de tror på; hon föraktar ytlighet och flärd
○ äv. ut­vidgat (vanligen i negerade samman­hang) an­se som helt betydelse­lös
ett problem som inte är att förakta
belagt sedan 1507 (brev från riddaren Erik Turesson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska forakta; av lågtyska vorachten med samma betydelse; jfr ur­sprung till akta
föraktaföraktande, förakt