publicerad: 2021  
förankring förankringen förankringar
för·ankr·ing·en
substantiv
förank´ring
1 det att fästa far­tyg med ankare
förankring (av något) (hos någon) förankring (av något) någonstans
○ äv. konkret an­ordning som far­tyg förankras med
○ äv. bildligt, sär­skilt säkrat stöd (hos en viss grupp)
befrielse­rörelsen hade en stark förankring bland befolkningen
belagt sedan 1850
2 an­ordning som en byggnads­del fästs vid en annan med
○ äv. an­ordning som en maskin eller en byggnads­del fästs i grunden med
belagt sedan 1740