publicerad: 2021  
föranlåta föranlät föranlåtit föranlåten föranlåtna, presens föranlåter
för|­an·låt·er
verb
`ranlåta
vanligen perfekt particip på­verka (någon) med starka skäl till visst handlande eller dylikt
någon är föranlåten att+verb
hon kände sig för­anlåten att svara
belagt sedan 1702; efter tyska veranlassen med samma betydelse