publicerad: 2021  
föranleda föranledde föranlett, presens föranleder
för|­an·led·er
verb
fö`ranleda
● ge an­ledning till någon handling el. åt­gärd
JFR föranlåta, orsaka
föranleda något
föranleda någon/något att+verb
föranleda någon att+verb
föranleda något att+verb
protesterna för­anledde ingen åt­gärd
○ äv. ut­vidgat ofta perfekt particip milt tvinga
hon kände sig för­anledd att begära ordet
belagt sedan 1791; till äldre sv. anleda 'väg­leda; leda till något'; efter tyska anleiten 'väg­leda'; jfr ur­sprung till anledning