publicerad: 2021  
förbittring förbittringen
för·bittr·ing·en
substantiv
förbitt´ring
● stark vrede eller upp­rördhet på grund av (upp­levda) mot­gångar eller dylikt
JFR harm
förbittring (över något/att+verb/sats)
förbittring (över något)
förbittring (över sats)
förbittring (över att+verb)
förbittring (mot/på någon)
förbittring (mot någon)
förbittring (på någon)
han greps av förbittring mot kompanjonen som hade fört honom bak­om ljuset
belagt sedan 1741