publicerad: 2021
förebrå
förebrådde förebrått, presens förebrår
verb
●
direkt uttala missnöje med (någon) för felaktigt handlande
någon förebrår någon (för något/sats)
någon förebrår någon (för något)
någon förebrår någon (för sats)
någon förebrår någon (något/sats)
någon förebrår någon (något)
någon förebrår någon (sats)
man måste förebrå honom för att han inte förutsåg krisen; hon förebrådde sig själv för olyckan
förebråförebrående, förebråelse