publicerad: 2021  
förgäves
för·gäv·es
adverb
förgä´ves
● utan fram­gång eller resultat
JFR fruktlös, fåfäng 2
han ödslade sina krafter förgäves; alla upplivningsförsök var förgäves; de försökte ringa till henne, men förgäves
belagt sedan 1504 (brev från biskop Mattias i Strängnäs m.fl. till rikets råd om underhandling med Danmark (Styffe)); fornsvenska forgivins, forgäffues; av lågtyska vorgeves 'till skänks; utan nytta', till vorgeven 'ge bort'