publicerad: 2021  
förhala förhalade förhalat
verb
förha´la
1 flytta (far­tyg) kortare sträcka med hjälp av linor till fasta punkter var­vid linorna vanligen manövreras från far­tyget
någon förhalar någon/något (någonstans)
någon förhalar någon (någonstans)
någon förhalar något (någonstans)
○ äv. (mest refl.) med av­seende på person (som tänks representera far­tyget)
förhala sig in till kajen
belagt sedan 1734; av lågtyska, nederländska verhalen 'dra, flytta far­tyg'; jfr ur­sprung till hala
2 försöka fördröja behandlingen el. slut­förandet av något
någon förhalar något
frågan om byggnads­tillstånd diskuterades och förhalades i det oändliga
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska forhala; av samma urspr. som förhala 1
förhalaförhalande, förhalning