publicerad: 2021
förklä
förklädde förklätt, presens förklär
även
förkläda
förklädde förklätt, presens förkläder
verb
●
ofta refl. el. perfekt particip
försöka ge intryck av att vara någon annan med hjälp av (vilseledande) klädsel och andra tillbehör
JFR
maskera 1
någon förklär någon/något (till någon/något)
någon förklär någon (till någon)
någon förklär någon (till något)
någon förklär något (till någon)
någon förklär något (till något)
han flydde ur palatset förklädd till kvinna
○
äv. bildligt
romanen är en sorts förklädda memoarer
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska forklädha
förkläförklädande, förklädning, förklädnad