publicerad: 2021  
förklä förklädde förklätt, presens förklär
även
förkläda förklädde förklätt, presens förkläder
verb
förklä´ el. förklä´da
● ofta refl. el. perfekt particip försöka ge in­tryck av att vara någon annan med hjälp av (vilse­ledande) klädsel och andra till­behör
JFR maskera 1
någon förklär någon/något (till någon/något)
någon förklär någon (till någon)
någon förklär någon (till något)
någon förklär något (till någon)
någon förklär något (till något)
han flydde ur palatset förklädd till kvinna
○ äv. bildligt
romanen är en sorts förklädda memoarer
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska forklädha
förkläförklädande, förklädning, förklädnad