publicerad: 2021  
förklinga förklingade förklingat
verb
förkling´a
ljuda allt svagare och så småningom tystna om ljud, särsk. ton
något förklingar
musiken förklingade i sommarnatten
äv. bildligt i ut­tryck för att något inte beaktas eller dylikt
hans maning förklingade ohörd
belagt sedan 1810
förklingaförklingande