publicerad: 2021  
förmögen förmöget förmögna
för·mögn·are
adjektiv
förmö´gen
1 väl försedd med ekonomiska till­gångar som med­ger en bekväm till­varo
SYN. rik 1 JFR besutten, burgen
en förmögen skepps­redare; familjen var väl­bärgad men knappast förmögen
belagt sedan 1535; av lågtyska vormögen 'väl­mående', eg. 'i stånd till något', till vormögen 'förmå'; jfr ur­sprung till förmå, oförmögen
2 vanligen i nekande konstruktioner som har förmåga till (viss) handling
förmögen till något/att+verb
förmögen till något
förmögen till att+verb
förmögen att+verb
hon är inte förmögen att ta vara på sig själv
belagt sedan 1546